En elev välter en stol. En annan vägrar gå in i klassrummet och höjer rösten när läraren frågar varför. Hur den vuxna reagerar under de första sekunderna påverkar mycket av det som händer sedan, och det är de sekunderna som lågaffektivt bemötande i skola handlar om. Den vuxna sänker sin egen affekt, undviker maktkamp och anpassar kraven efter hur eleven mår. Socialstyrelsen beskriver metoden som ett sätt att i stunden förebygga eller minska utmanande beteende hos personer som har svårt att reglera sina känslor. Rekommendationen är svagt positiv, och metoden kan användas både förebyggande och när beteendet redan har uppståttlågaffektivt bemötande i skola för skolpersonal. Men vad gör man konkret, och hur säker är kunskapen bakom metoden?
Vad metoden betyder i klassrummet
Grundtanken är att personalen reglerar sina egna känslor och inte bidrar till att öka spänningen. Kroppsspråk, röstläge och timing har stor betydelse. I vardagen kan det se ut så här:
- Tala lugnt och långsamt, även när eleven är upprörd.
- Ge korta och tydliga instruktioner, en sak i taget.
- Undvik ultimatum som låser fast både dig och eleven.
- Sänk kraven en dag när eleven verkar pressad.
Gränserna försvinner inte för det. Poängen är att gränssättningen sker utan att konflikten trappas upp.
Vad forskningen säger och inte säger
Metoden har sina rötter i arbete med personer med funktionsnedsättning. Socialstyrelsen gav 2015 ut ett kunskapsstöd om att förebygga och minska utmanande beteende hos personer med intellektuell funktionsnedsättning i LSS-verksamhet[3].
För barn och unga är underlaget tunnare. SBU:s upplysningstjänst sökte efter studier om effekten för unga mellan 7 och 18 år med utagerande beteende. De hittade varken sammanställd kunskap eller någon relevant primärstudie. Sökningen gällde socialtjänstens öppenvård och dygnsvård[2]. Skolan är en annan miljö, men resultatet är ändå värt att ha med sig. Att något känns rimligt i praktiken betyder inte att effekten är visad.
Frågor att ställa innan skolan börjar
Fundera först på hur ni agerar i dag när en situation eskalerar. Vem tar över? Finns det en gemensam plan, eller improviserar varje lärare? Vilka regler som gäller vid fysiska ingripanden beror på situationen, så där är rektor eller huvudman rätt instans att fråga. Börja sedan med de vardagliga momenten, som röstläge och kravnivå, och följ upp vad som faktiskt förändras i era klassrum.